Det är något visst med den medelålders intellektuelle mannen.

Allmänt / Permalink / 0

 I alla fall i litteraturen…

Jag har nyligen läst färdigt Det röda arvet av Henrik Berggren och jag måste säga att jag är svag för när en författare tar delar av sig själv och gör dem till romankaraktärens personlighet. Karaktären hamnar sen i ett slags thriller genom en slump. Gärna finns det en vacker kvinna inblandad…

Så är det i Det röda arvet. Huvudpersonen heter Thomas Thorild, han är historiker utan fast anställning som ska skriva en biografi över en Stockholmspolitiker. Uppdraget är en bok om viktiga personer Stockholms historia där Thomas ska bidra med en person. En stark socialdemokrat som hette Erik Johansson. Intressant namn på en karaktär, det lär vara det vanligaste svenska namnet, i alla fall på åttiotalet.

I vilket fall utspelar sig romanen 2006, precis innan valet. Thomas kommer över en brevväxling som visar att Erik Johansson var med i spanska inbördeskriget och där deltog i ett krigsbrott. Såklart finns det en vacker kvinna som är intresserad av samma sak, självklart en ännu levande, hemsk och inflytelserik förmögen amerikan som önskar dölja sin medverkan i brottet.

Jag gillar det här. Starkt. Det beror på att jag gillar romaner med en historisk anknytning men även att jag är svag för just den här typen av karaktär. Den medelålders intellektuelle mannen som hamnar i något, gärna internationellt. Det finns många exempel på den här typen av karaktärer där författaren låter delar av sig själv finnas med. Mikael Blomqvist i Milleniumböckerna, det känns som om han har en del av Stig Larsson i sig. Erik Ponti i flera av Guillous romaner även om Ponti i de flesta har en roll i periferin, och Ulf i en av mina absoluta favoritromaner. Den keltiska ringen av Björn Larsson.

Den keltiska ringen handlar om Ulf, kanske författarens alter ego, som bor på en segelbåt. I början av romanen ligger den i hamn i Dragör. Ulf drömmer om att ge sig av, segla iväg. Lämna arbete och det liv med stämpelklockan han tvingas vara inrutad i. Han har färdiga listor på vad som ska göras och inhandlas innan en långsegling och en ganska ordentlig skeppskassa för att kunna överleva under lång tid.

En kväll på väg hem från arbetet i Lund då han ska resa med färjan från Limhamn så träffar han McDuff. En skotte på jakt efter en ensamseglare som heter Pekka. De två finner varandra och när de senare på kvällen skiljs åt träffar Ulf Pekka, som på natten lägger till i Dragörs hamn. Ulf får Pekkas loggbok och sen börjar äventyret. Ihop med en vän, Torben, seglar han av mot Skottland för att följa i Pekkas spår.

Den keltiska ringen är en bok jag läst om flera gånger. Den har något mycket speciellt som jag inte hittat i andra romaner och här står segling i centrum. Jag är inte seglare, jag har väldigt begränsade erfarenheter av segling men den här romanen väcker den gamle vikingen i mig. Det och det här med den medelålders intellektuelle mannen som hamnar i något internationellt. En rekommenderad roman. Den keltiska ringen.

Till top