Lösningen på Palmemordet?
Det närmar sig trettio år. För ungefär tolv, tretton år sen fick jag en noja. Det kan vara så länge som femton år sen. Jag gick till biblioteket en kväll, vi bodde ganska nära på den tiden och jag lånade upp det mesta av det som då fanns skrivet om Palmemordet. Eller, det som fanns på biblioteket. Det finns mängder om Palmemordet, det finns böcker och numera mycket på nätet. Det är väl det som talar för att det var mer åt femton år sen som jag läste in mig. Jag har inget minne att jag googlade.
Inuti labyrinten av Kari och Perrti Pouitiainen var en av de böcker som jag minns att jag uppskattade mest. De två är forskare och har gått igenom vad som hände de första timmarna. De skriver om vad som hände i polisarbetet och de analyserar misstagen. Jag minns att jag var imponerad av noggrannheten i boken. Inuti labyrinten var en ytterlighet åt ett håll, ett sakligt försök att bringa reda i en oreda och det finns en annan ytterlighet med mer eller mindre konstiga konspirationsteorier. Jag kan inte säga att jag har blivit klokare av det jag läst, bara att jag själv inte tror att det var Krister Pettersson.
Den här hösten kom John Aijvide Lindqvist med ett inlägg i debatten. Rörelsen – den andra platsen. Den är riktigt bra. John placerar sig själv i sitt alter ego John som vill bli trollkarl och flyttar in i ett litet gårdshus i närheten av de gator som utredningen av Palmemordet kretsat kring. David Bagares gata, Tunnbindargatan, Sveavägen, Klarabergstunneln. John flyttar in nittonhundraåttiofem, i september, och vi får följa honom fram till dagarna efter att Palme mördats. Rörelsen – den andra platsen är en fortsättning, eller en del av en trilogi, som började med Himmelstrand. Jag har inte läst den, baksidestexten lockade mig inte men jag kommer kanske att göra det. Rörelsen är en fristående historia men de hänger ihop.
Jag har som sagt inte läst allt av Aijvide Lindqvist men en av de som jag gillar mest är Människohamn. Det är en historia om en liten flicka som försvinner spårlöst på isen utanför en fyr en kall vinterdag. Några år senare återvänder pappan till ön där han har sitt barndomshem. Anders, som är nergången och på gränsen till ett sammanbrott börjar efter ett par dagar se spår efter sin försvunna dotter och ihop med Simon, som är sambo med hans farmor och trollkarl med oanade magiska förmågor och kontakter nystas sakta mysteriet upp. Ön och alla som bor på den är förbannade. Vattnet påverkar dem och kräver varje år sitt tribut.
Människohamn är min favorit men jag har även läst Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in. Jag gillar Ajvide Lindqvist sätt att hantera skräckromanen i det vanliga svenska samhället. Jag gillar de böcker jag läst och definitivt Rörelsen. Men, ska du bara läsa en, ta Människohamn.
I helgen var jag på julmarknad i Eksjö. Inne på NBV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet så träffade jag Inger Maria Johansson, en annan hobbyförfattare. Inger Maria har tre böcker bakom sig och jag köpte hennes första roman, Du kan öppna. Jag har inte läst den än men det är en historia som utspelar sig på Småländska Höglandet och jag ser fram emot den. Vi hade en trevlig stund där vi stod och småpratade en stund om vårt skrivande. Jag återkommer med Du kan öppna så fort jag läst den.
Det är något visst med julmarknader. Förra året träffade jag Lotta Lexén på en julmarknad, den här var det Inger Maria Johansson. Två hobbyförfattare och egenutgivare.