Glädjen att längta efter en bok.
Det finns en glädje i att längta efter en bok. Veta att den snart kommer att släppas och vänta på att kunna köpa den eller ladda ner den. Eller om den har kommit ut, då kan det handla om att vänta på att få tid att läsa boken i lugn och ro. Så är det i början av sommaren då Lee Childs romaner brukar släppas i Sverige. De senaste åren har jag köpt dem och sparat dem till semestern börjar.
Jag gillar Lee Child. En snabb koll i bokhyllan och paddan visar att jag har fjorton romaner av honom som handlar om Jack Reacher. För de av er som inte läst Lee Child så är hans huvudperson Jack Reacher en vagabond som drar runt i USA. Han äger bara kläderna han går i och en tandborste, oftast en hopfällbar. Jack Reacher korsar den amerikanska kontinenten och hamnar då i olika situationer som kräver hans speciella färdigheter. Han är stor, stark, brutal och väldigt erfaren i konsten att skada eller ta livet av folk.
I år heter romanen Personligt och Jack Reacher levererar igen. När Frankrikes president håller ett tal upptäcker man att en prickskytt skjutit ett skott mot honom. Presidenten står bakom ett skottsäkert glas och överlever attentatet. När olika länders säkerhetstjänster utvärderar attentatsförsöket står det klart att avståndet är så stort att bara ett litet antal skyttar i världen kan komma i fråga. En av dem är amerikan, en före detta elitsoldat och prickskytt som hamnade i fängelse dömd för mord. Den som satte dit honom var Jack Reacher på den tiden han var militärpolis. Reacher är skyldig en högt uppsatt officer inom säkerhetstjänsten en tjänst och så är det igång. Det är Personligt.
Gillar man det här, som jag gör, så blir man inte besviken. När jag tittar igenom alla titlar jag har hemma skrivna av Lee Child så är det dock en annan roman som jag håller som nummer ett. Det är en tidig roman i serien, Hetta.
Jack Reacher vandrar ensam på en väg i Texas, han liftar och blir upplockad av en vacker femme fatale. Carmen. Hon har ett problem, hennes våldsbenägna man är på väg ut från fängelset och ska komma hem till den ranch där de bor. Och det är varmt. Mycket varmt. Detta var den första romanen om Jack Reacher jag läste och den var väldigt nyskapande i min bokvärld så som den utspelade sig då, för kanske tolv, tretton år sen.
En sak jag gillar med Lee Child är att han blandar ”nutid” med tidigare upplevelser som Jack Reacher råkat ut för då han tjänstgjorde som militärpolis i US army. Jag minns inte hur många det är som utspelar sig innan den dagen då Jack Reacher lämnar armén, kanske tre men det är ett ganska kul grepp att blanda nya händelser med gamla.
Detta har inget med någon verklighetsförankring att göra. Det är bara rent och skärt underhållningsvåld. Visst finns det bitvis en samhällskritik mot det samhälle som USA blivit efter 9/11 men den är förhållandevis mild. Men, Lee Child levererar. Åter igen.
Jag har även börjat läsa Emelie Schepps Märkta för livet. Detta är en klassisk deckare med de ingredienser som sig bör. Men, det är en roman som Emelie Schepp gav ut själv och den har sålt i imponerande 40 000 ex. Nu har hon gett ut en till och fått ett kontrakt med ett förlag. Jag har bara hunnit ett par kapitel in i Märkta för livet men den verkar helt okej.
Marcus Stenberg som skriver i bloggkollektivet Bokhora ger en intressant aspekt på det här med att längta till en bok ska släppas. I hans fall handlar det om Harper Lee`s uppföljare Sätt ut en väktare som är uppföljare till hennes Dödssynden som släpptes på femtiotalet. Marcus hade en uppesittarkväll på bloggen för att vänta in att klockan skulle passera midnatt och romanen släppas som e-bok. Det kallar jag seriöst.
För min egen del finns det nu ännu en roman till att längta efter. Stjärnfall. Uppföljaren till Stjärnklart som jag satte som förra årets läsupplevelse nummer ett. Den släpps nästa måndag och jag tänker ladda ner den så fort det går. Då har jag några dagars semester kvar…