stefanjonasson.blogg.se

Jag hittade överraskande en bok förra veckan. Trettiosex timmar av David Bergman. Jag var inne på ett forum där jag skrivit lite om min egen bok och såg ett inlägg som frågade om boken Trettiosex timmar. Responsen var övervägande positiv så jag gick till Gotabiblioteken och där fanns den att låna som e-bok.

Jag slog upp, om man nu kan säga så om en e-bok, första sidan och sen var jag direkt fast. Detta är något så ovanligt som en svensk actionroman. Från första sidan till ungefär mitt i boken är det riktigt bra fart på handlingen. Normalt sett är jag skeptisk till den här typen av romaner men det här är bra. Tycker jag.

Det verkar som om David Bergman vet vad han pratar om, jag har genom min egen research fått fram så pass mycket kunskap om det här att jag nog kan tycka det är trovärdigt. Det handlar om ett dystopiskt Sverige inom en snar framtid. En ny lag, nationalsäkerhetslagen som ska bekämpa organiserad brottslighet har införts och den har fått enormt bra genomslag. Brottsligheten har minskat dramatiskt. Men… Säkerhetspolisen har växt sig mycket stark och har fått vidare befogenheter som missbrukas.

Generallöjtnanten Johanna Lindström upptäcker att hennes dotter ska vara med i en demonstration för yttrandefrihet och personlig integritet. Demonstrationen urartar på det viset att säkerhetspolisen skjuter ihjäl ett flertal demonstranter och griper ännu fler som terrorister. Johanna Lindström hamnar mitt i alltihop. Johanna är inte bara generallöjtnant och mamma, hon har ett förflutet som fallskärmsjägare och har gjort flera utlandsmissioner där hon varit i strid. Hon hamnar i väpnad konfrontation med säkerhetspolisen och skjuter ihjäl minst två av dem när hon räddar sin dotter från kaoset. Detta är början och sen är det igång, nästan utan andhämtningspaus.

Förutom sin höga militära grad är Lindström disputerad inom kommunikation. Låter det hopplöst överdrivet? Hon är dessutom vacker och vältränad… Men, det är inte så överdrivet. Det finns en allvarlig underton i allt och den är inte trevlig. Jag får flashbacks från mitt sjuttiotal där det ofta (vill jag minnas) visades filmer eller serier med en klar vänsterinriktning och där säkerhetspolisen var en bov. Ofta var Thomas Hellberg en skådis om var med i dessa serier, filmer. Snabba lösningar kan ge en baksmälla. Så blir det här. Under trettiosex timmar får vi vara med om så mycket action, våld, blod, moraliskt resonemang, technothrillerflirtar och vapenfetischism att de som kritiserade Jan Guillous första Hamiltonböcker för trettio år sen skulle be honom komma tillbaka. Allt är förlåtet.

Jag gillade det här. Överraskande bra.