En gång gav jag min mormor en bok.
Jag har inget minne av att jag sett min mormor läsa böcker. Det fanns inget större antal böcker hemma hos henne och morfar. En av deras söner, min morbror har klart bidragit till mitt eget läsande är säkert orsaken till att jag idag inte skriver och skriver om så kallad "fin litteratur". Han bombarderade mig med kiosklitteratur. Manhattandeckare, Nick Carter, Mickey Spillane, western som Fargo och Ben Hogan, krigsböcker i serien Attack. Kassar med böcker lämpades hemma hos oss och farsan och jag turades om att läsa dem.Arbetarklassens signum lär vara sunt förnuft, taskigt självförtroende och dålig smak enligt Lasse Åberg så jag kan skylla även på det.
Farsan har annars bidragit mycket till mitt läsande. Han var bredare. Varvade kioskdeckarna med Alistair MacLean, Ed McBain och mängder med andra inbundna deckar och thrillerförfattare. Så i den här världen där män läser mindre och mindre så är det i min värld männen som gett mig mycket av mitt läsintresse.
Morsan uppmuntrade alltid till läsning, tro inte annat men jag minns henne inte läsande på det sättet som farsan. Antagligen därför att hon fick göra allt hemma och farsan satt framför tv:n och hade en bok i handen. Inte heller efter deras skilsmässa då jag var i tidiga tonåren minns jag att morsan läste men som ensamstående mamma så var det nog ingen direkt skillnad på livet efter skilsmässan. Hon gjorde det mesta då också. Den man hon senare flyttade ihop med var ingen läsare han heller. Det kanske inte påverkade henne i en positiv riktning.
Jag lever idag med läsande människor omkring mig, Min fru, hennes döttrar (två av dem i alla fall) och deras män läser gärna. Men en gång gav jag min mormor en bok.
Mormor var född nittonhundratjugoett. Hon fyllde år i början av april och varje år vid den här tiden har jag alltid tänkt lite extra på henne trots att det är trettio år sen jag flyttade från Landskrona och våra regelbundna träffar blev mer sporadiska.
Det var från min svärmor jag fick tipset, eller kanske från min fru. Jag minns inte. Glasfåglarna av Elsie Johansson. Det var en sommar på min frus torp som jag läste första delen i trilogin om Nancy. Jag fastnade direkt och läste även snabbt de två följande romanerna Mosippan och Nancy. När min mormor följande år fyllde år så gav jag henne Glasfåglarna. Mormor var likt huvudpersonen Nancy född och uppväxt under knappa förhållanden. Det fanns inte råd med glasögon så hon hade svårt att klara skolan. Hon fick börja arbeta tidigt och bidra till familjens försörjning.
Glasfåglarna utspelar sig på trettiotalet och platsen är Uppland. Någonstans ute på landsbygden i ett torp på ofri grund bor Nancy med sin familj. Pappa som kallas Tåpelle då han sågat av sig tår i en olycka har ingen hög ställning i trakten. Såklart har inte familjen det heller. Det finns en äldre syster som är enbart mammans barn och som flyttar till, tror jag, Stockholm. Minns inte riktigt. Där drabbas hon av olika tragedier och kommer i dåligt sällskap. Det finns äldre bröder som även de flyttat hemifrån och ytterligare en syster. Tåpelles familj. Lägst ner på den sociala skalan.
När jag tillbringade en sommar i det som då var svärfars torp, hans gamla föräldrahem i skogen norr om Vetlanda och läste de här romanerna, en sommar för kanske tolv, tretton år sen så kunde jag känna och lukta allt som beskrevs om livet i ett torp på ofri grund i Uppland. Det utspelar sig under samma tid som svärfar var barn i ett torp som även det stod på ofri grund en gång i tiden. Idag äger min fru torpet. Det är ett fantastiskt litet ställe i skogen där vägen tar slut vid en sjö, tomten är friköpt men en gång var det fattigt och eländigt.
Vad min mormor tyckte? Hon berördes oerhört av romanen. Hon berättade om vilka likheter det fanns med hennes egen uppväxt, om hennes mamma, min gammelmormor som jag aldrig träffade, om hur små enkla prydnadssaker som ett par glasfåglar som bara plockades fram när det var jul betydde så oerhört mycket.
Jag frågade mormor om hon ville att jag skulle köpa Mosippan och Nancy till henne.
- Nej, absolut inte, svarade hon. Jag kunde inte sova på hela natten, jag var tvungen att läsa ut boken då jag börjat. Det klarar jag inte mer.