Jag läser inga deckare längre

Allmänt / Permalink / 0
Det är ingen snobbism. Absolut inte. Jag har bara tröttnat. Tror jag. Jag läste den senaste Millenium men jag var inte särskilt imponerad. Jag tittar varje vecka på mest sålda e-böcker och det är mängder med deckare men ingen som lockar. Jag vet inte varför. Kanske skulle någon litteraturvetare eller kunnig tyckare anse att jag mognat och fått ett större djup i mitt läsande men jag tror inte det handlar om det. Jag har bara läst för många och tröttnat.
Hotel Lima och Alfa Sierra skulle bli en deckare, eller en thriller från början men det blev en helt annan roman. Nu skriver jag på en ny historia. Det blir ingen deckare det heller. Eller jag har flera historier på gång. Jag inbillar mig att det som när en kompositör gör musik. Denne spelar, spelar in, gör nytt, kasserar och till slut så hittare kompositören något, Så gör jag nu. Skriver, läser, tänker, skriver lite till och så kanske det kommer fram en bra historia. Men, det blir ingen deckare.
Jag skrev en deckare en gång. Den är helt färdig. Det var egentligen ingen dum intrig. Det handlade om en polis, som bodde i Linköping och var ungefär trettiofem plus. Det började med att hans dotter flyttar hem till honom. Han är skild, eller lever inte med dotterns mamma. Dottern vill bo hos honom, hon är femton år och går i nian. Det är maj månad.En fredag. På söndagen sker ett mord. En förvunnen kvinna hittas mördad. Hon är klädd i en balklänning men skulle inte gå på någon bal. Dagen innan har det varit studentbal i Linköping. Följande lördag är det ny bal och åter hittas en kvinna mördad. Inte heller hon skulle på någon bal. En vanlig trettiofempluskvinna med man och barn. 
En vaken läsare kanske börjar ana intrigen. Jodå. Något hände en vår nästan tjugo år tidigare som ledde till att någon hämnas. Polisen blir personligt indragen då det visar sig att det är hans studentårgång. Dessutom kommer han under utredningen i kontakt med en kvinna han var kär i i ungdomen. Som dessutom är nyskild...
Det är en ganska bra historia som med lite mer arbete och någon duktig lektörs ögon skulle kunna bli något. Eller det var en bra historia. Jag har ingen lust att ta tag i det igen. Jag läser inte deckare längre. Skriver dem inte heller.
Jo, det är fel. Jag läste för någon månad sen tre deckare. K Arne Blom ges nu ut på e-bok och hans tidiga romaner som utspelar sig i Lund finns att köpa eller låna som e-bok.Någon är skyldig, Någon borde sörja, Någon slog tillbaka är tre romaner från mitten av sjuttiotalet i en härlig Sjöwall Wahlöö anda. Väl värda att läsa.
Vad läser jag då? Jo just nu läser jag Leviathan wakes. Science fiction. Det är riktigt bra. Jag kollade mest sålda senaste året på Science Fiction bokhandelns hemsida och hittade denna. Det är en mastig historia på engelska men jag gillar det. 
Men jag är uppfödd på deckare. Alfred Hitchcock och tre deckare löser..., Femböckerna, De sex och..., Bröderna Hardy. Jag blev äldre och sen kom jag raskt in på Ed McBain och det ledde till Sjöwall Wahlöö. Som ledde till K Arne Blom som ledde till...
Ja, däremellan konsumerade jag mängder av kiosklittertur. Manhattanserien, Mickey Spillane och fler andra "klassiker". Men nu är jag trött. Jag har tittat på massor av deckare på TV men jag ser inte det heller längre. Väldigt sällan. Däremot gillar jag K-special på fredagar 20.00 i tvåan. Testa det, det är ofta mycket bra dokumentärer.
Men så minns jag hur berörd jag blev då jag första gången läste Män som hatar kvinnor och jag bara hoppas att jag ska hitta en sån roman igen. Men det är klart. Det är inte alla som tar Astrid Lindgrens karaktärer och gör dem till hjältar i en thriller. Så det kanske dröjer. 
Fast jag snodde konceptet. Jag tog med Modesty Blaise i Alfa Sierra. Väntar bara på att alla ska upptäcka det så jag ska sälja miljoner jag med.

Journalister, konspirationer och anledningar att missa Melodifestivalen

Allmänt / Permalink / 1

Jag avslutade förra året med att läsa två romaner om journalister. Två romaner som handlar om konspirationer och journalister som på något sätt avslöjar dessa. På nationell nivå eller internationell nivå. Det är förstås Det som inte dödar oss av David Lagercrantz men även en roman av Umberto Eco. Upplaga Noll. Ja, jag gillar Lagercrantz tolkning av Millenium men det saknas något. Ska inte orda så mycket om den, det har så många andra gjort. Ska istället lägga tiden på Upplaga Noll. Den är riktigt bra. Jag har inte läst Umberto Eco tidigare och jag vet inte riktigt vad romanen egentligen handlar om men den är bra. Ett gäng journalister ska göra en tidning. En tidning som aldrig ska komma ut och som ska vara morgondagens tidning hela tiden. De ska alltså ligga ett steg före och dessutom kunna hitta på vad som ska hända i nästa steg. Under tiden journalisterna tränar sig på att göra morgondagens tidning så kommer en av dem på en konspiration som handlar om att Mussolini aldrig avrättades i krigets slutskede. Jag gillar det här. Egentligen bättre än Millenium. Den var mer överraskande än Det som inte dödar oss. Den är väl värd att läsa och är dessutom ganska lättläst.

Inlägget är ganska sent, det är snart slutet av januari. Men jag ska ändå summera 2015 års läsupplevelse. Nej, svaret blir inte Hotel Lima och Alfa Sierra. Det är möjligen årets mesta läsupplevelse med tanke på hur många timmar som jag lagt på korrektur. Ändå är det inte perfekt i någon av böckerna. Det finns missar och det får jag leva med. Jag har läst, rättat, läst, ändrat och sen läst igen. Tyvärr kommer det stavfel, syftningsfel och missar med stora och små bokstäver. Det är bara att bita ihop och göras bättre nästa gång. Men, under 2015 läst jag en hel del romaner. Flera av dem, de allra flesta, skrev jag om på bloggen. Här kommer sammanställningen. 2015 års bästa läsupplevelser.

Stallo

På tredje plats kommer Stallo. Stefan Spjuth. Det var en väldigt annorlunda upplevelse. Jag har inte läst så mycket inom fantasygenren men har under de senaste åren hittat en del. Mest inom så kallad Urban Fantasy. Kommer mer om det senare under året. Stallo handlar om troll och tomtar. Det är en roman med många vändningar och även om det går att ana slutet så blir det ändå en överraskning. Stallo får en tredjeplats.

Stjärnfall

Det är uppföljningen på förra årets största läsupplevelse, Stjärnklart. Lars Wilderäng går vidare i den dystopiska historien om vad som händer då all elektronik i världen slås ut. I del två visar det sig att det finns flera världar. Det är aliens som ligger bakom att elektroniken pulvriserats. Det börjar lugnt och byggs upp, sen blir det action och så eskalerar det fullständigt.

Det röda arvet

Den egentligen första bok jag skrev om blev också förra årets största läsupplevelse. Jag kallade den för en roman om den medelålders intellektuelle mannen som det var något visst med och det tyckte en av mina läsande kollegor var väldigt modigt. Att tycka bra om den kritiserade vite medelålders mannen. Men, det är en mycket bra bok. Det röda arvet av Henrik Berggren.

Alla tre romaner finns omskrivna i inlägg på bloggen. Kommande inlägg som är planerade är mer om Urban Fantasy där jag hittat en ny favorit och så mer om krig. När det gäller mitt eget skrivande så arbetar jag just nu brett. Jag testar.  Lite olika idéer som jag skriver på. Känner på. Jag skapar karaktärer, funderar på hur de skulle kunna agera i livet. Det är så jag jobbar. Känner lite på det jag skriver och så får det vila lite.

Som avslutning så kan jag ge tips till er som letar orsaker till att missa Melodifestivalen. Se Efterskalv på bio. Bland det starkaste jag sett. Någonsin.

Lösningen på Palmemordet?

Allmänt / Permalink / 0

Det närmar sig trettio år. För ungefär tolv, tretton år sen fick jag en noja. Det kan vara så länge som femton år sen. Jag gick till biblioteket en kväll, vi bodde ganska nära på den tiden och jag lånade upp det mesta av det som då fanns skrivet om Palmemordet. Eller, det som fanns på biblioteket. Det finns mängder om Palmemordet, det finns böcker och numera mycket på nätet. Det är väl det som talar för att det var mer åt femton år sen som jag läste in mig. Jag har inget minne att jag googlade.

Inuti labyrinten av Kari och Perrti Pouitiainen var en av de böcker som jag minns att jag uppskattade mest. De två är forskare och har gått igenom vad som hände de första timmarna. De skriver om vad som hände i polisarbetet och de analyserar misstagen. Jag minns att jag var imponerad av noggrannheten i boken. Inuti labyrinten var en ytterlighet åt ett håll, ett sakligt försök att bringa reda i en oreda och det finns en annan ytterlighet med mer eller mindre konstiga konspirationsteorier. Jag kan inte säga att jag har blivit klokare av det jag läst, bara att jag själv inte tror att det var Krister Pettersson.

Den här hösten kom John Aijvide Lindqvist med ett inlägg i debatten. Rörelsen – den andra platsen. Den är riktigt bra. John placerar sig själv i sitt alter ego John som vill bli trollkarl och flyttar in i ett litet gårdshus i närheten av de gator som utredningen av  Palmemordet kretsat kring. David Bagares gata, Tunnbindargatan, Sveavägen, Klarabergstunneln. John flyttar in nittonhundraåttiofem, i september, och vi får följa honom fram till dagarna efter att Palme mördats. Rörelsen – den andra platsen är en fortsättning, eller en del av en trilogi, som började med Himmelstrand. Jag har inte läst den, baksidestexten lockade mig inte men jag kommer kanske att göra det. Rörelsen är en fristående historia men de hänger ihop.

Jag har som sagt inte läst allt av Aijvide Lindqvist men en av de som jag gillar mest är Människohamn. Det är en historia om en liten flicka som försvinner spårlöst på isen utanför en fyr en kall vinterdag. Några år senare återvänder pappan till ön där han har sitt barndomshem. Anders, som är nergången och på gränsen till ett sammanbrott börjar efter ett par dagar se spår efter sin försvunna dotter och ihop med Simon, som är sambo med hans farmor och trollkarl med oanade magiska förmågor och kontakter nystas sakta mysteriet upp. Ön och alla som bor på den är förbannade. Vattnet påverkar dem och kräver varje år sitt tribut.

Människohamn är min favorit men jag har även läst Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in. Jag gillar Ajvide Lindqvist sätt att hantera skräckromanen i det vanliga svenska samhället.  Jag gillar de böcker jag läst och definitivt Rörelsen. Men, ska du bara läsa en, ta Människohamn.

I helgen var jag på julmarknad i Eksjö. Inne på NBV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet så träffade jag Inger Maria Johansson, en annan hobbyförfattare. Inger Maria har tre böcker bakom sig och jag köpte hennes första roman, Du kan öppna. Jag har inte läst den än men det är en historia som utspelar sig på Småländska Höglandet och jag ser fram emot den. Vi hade en trevlig stund där vi stod och småpratade en stund om vårt skrivande. Jag återkommer med Du kan öppna så fort jag läst den.

Det är något visst med julmarknader. Förra året träffade jag Lotta Lexén på en julmarknad, den här var det Inger Maria Johansson. Två hobbyförfattare och egenutgivare.

 

 

Till top