Lösningen på Palmemordet?

Allmänt / Permalink / 0

Det närmar sig trettio år. För ungefär tolv, tretton år sen fick jag en noja. Det kan vara så länge som femton år sen. Jag gick till biblioteket en kväll, vi bodde ganska nära på den tiden och jag lånade upp det mesta av det som då fanns skrivet om Palmemordet. Eller, det som fanns på biblioteket. Det finns mängder om Palmemordet, det finns böcker och numera mycket på nätet. Det är väl det som talar för att det var mer åt femton år sen som jag läste in mig. Jag har inget minne att jag googlade.

Inuti labyrinten av Kari och Perrti Pouitiainen var en av de böcker som jag minns att jag uppskattade mest. De två är forskare och har gått igenom vad som hände de första timmarna. De skriver om vad som hände i polisarbetet och de analyserar misstagen. Jag minns att jag var imponerad av noggrannheten i boken. Inuti labyrinten var en ytterlighet åt ett håll, ett sakligt försök att bringa reda i en oreda och det finns en annan ytterlighet med mer eller mindre konstiga konspirationsteorier. Jag kan inte säga att jag har blivit klokare av det jag läst, bara att jag själv inte tror att det var Krister Pettersson.

Den här hösten kom John Aijvide Lindqvist med ett inlägg i debatten. Rörelsen – den andra platsen. Den är riktigt bra. John placerar sig själv i sitt alter ego John som vill bli trollkarl och flyttar in i ett litet gårdshus i närheten av de gator som utredningen av  Palmemordet kretsat kring. David Bagares gata, Tunnbindargatan, Sveavägen, Klarabergstunneln. John flyttar in nittonhundraåttiofem, i september, och vi får följa honom fram till dagarna efter att Palme mördats. Rörelsen – den andra platsen är en fortsättning, eller en del av en trilogi, som började med Himmelstrand. Jag har inte läst den, baksidestexten lockade mig inte men jag kommer kanske att göra det. Rörelsen är en fristående historia men de hänger ihop.

Jag har som sagt inte läst allt av Aijvide Lindqvist men en av de som jag gillar mest är Människohamn. Det är en historia om en liten flicka som försvinner spårlöst på isen utanför en fyr en kall vinterdag. Några år senare återvänder pappan till ön där han har sitt barndomshem. Anders, som är nergången och på gränsen till ett sammanbrott börjar efter ett par dagar se spår efter sin försvunna dotter och ihop med Simon, som är sambo med hans farmor och trollkarl med oanade magiska förmågor och kontakter nystas sakta mysteriet upp. Ön och alla som bor på den är förbannade. Vattnet påverkar dem och kräver varje år sitt tribut.

Människohamn är min favorit men jag har även läst Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in. Jag gillar Ajvide Lindqvist sätt att hantera skräckromanen i det vanliga svenska samhället.  Jag gillar de böcker jag läst och definitivt Rörelsen. Men, ska du bara läsa en, ta Människohamn.

I helgen var jag på julmarknad i Eksjö. Inne på NBV, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet så träffade jag Inger Maria Johansson, en annan hobbyförfattare. Inger Maria har tre böcker bakom sig och jag köpte hennes första roman, Du kan öppna. Jag har inte läst den än men det är en historia som utspelar sig på Småländska Höglandet och jag ser fram emot den. Vi hade en trevlig stund där vi stod och småpratade en stund om vårt skrivande. Jag återkommer med Du kan öppna så fort jag läst den.

Det är något visst med julmarknader. Förra året träffade jag Lotta Lexén på en julmarknad, den här var det Inger Maria Johansson. Två hobbyförfattare och egenutgivare.

 

 

Ett nytt inlägg...!

Allmänt / Permalink / 0

Ja, det var ett tag sedan. Skulle vara kul att säga att jag ägnat mig åt att skriva och inte hunnit med att göra något blogginlägg. Eller att jag läst så mycket att jag inte hunnit skriva. Det har jag till viss del, men inte i den utsträckningen att det ursäktar att jag inte publicerat något på ett bra tag.

Jag har ägnat mig åt en massa annat som gjort att jag inte prioriterat ett inlägg men mest så har jag funderat över bloggens roll i mitt liv. Tanken när jag registrerade kontot för snart ett år sen var att det skulle vara en kanal att ge information om de böcker jag då var på väg att ge ut. Hotel Lima och sedan även Alfa Sierra. De är nu utgivna och jag behöver fylla bloggen med något mer än bara litteratur. Jag kan inte heller skriva enbart om vad jag nu är på väg att skriva i nästa projekt eftersom jag inte riktigt vet det själv än. Eller, jag kanske vet men har inte släppt fram det bara. Jag vet vad jag vill skriva... Ska bara hitta formen för det.

Ni som har följt den, ni har märkt att jag flera gånger skrivit om läsande. Eget läsande, släktingars, mina elevers. Det hör ihop med litteraturen och skrivandet. En annan sak som hör ihop är arbetet som specialpedagog på gymnasiet. Läsande, skrivande, litteratur, kanske mina planer på att skriva en mastersuppsats i specialpedagogik som jag är igång med nu… Det börjar handla om stora delar av min livsstil. Lägger vi till glädjen att bo på landet i ett gammalt hus som renoveras emellanåt, lite jakt och en liten del av trädgården (som min fru sköter det mesta av) på det så har vi något som handlar om livsstil. Visst ja, ett intresse för teater finns också. Kanske är det ett spår, med litteratur och skrivande i centrum. Vi ger det ett år till…

Jag har läst. En hel del riktigt bra. Stallo till exempel. Det är en roman av Stefan Spjut som jag hittade på Gotabibliotekens hemsida för E-böcker. De rekommenderar alltid böcker enligt olika teman och Stallo fastnade jag för. Den handlar om troll.

Trollen behöver familj. De behöver barn som de ”kan ta hand om”. Några människor långt uppe i norra Sverige lever i ett slags symbios med trollen och de kidnappar helt enkelt barn som sedan får växa upp på gården där de bor. Det håller trollen lugna. Annars blir trollen våldsamma och blir de det kommer de att bli upptäckta. Blir de upptäckta av det moderna samhället så har vi inga troll längre.

Det handlar om tomtar. Tomtar som inte tycker om att trollen kidnappar barn och som bestämmer sig för att varna den familj vars barn är på väg att kidnappas. Tomten visar sig.  En kvinna bosatt i trakten har i sin ägo ett foto som hennes pappa en gång tagit med ett flygplan. Ett foto på en björn. På dess rygg rider en liten varelse. Ett troll? En tomte? Hon driver en blogg om tomtar, troll och andra övernaturliga väsen från folktron. Familjen som tomten visat sig för kontaktar bloggaren och så är historien igång.

En saga? Ja, men riktigt bra. Överraskande bra. Jag slukade boken och hade förmånen att kunna sträckläsa slutet då jag satt på en buss under ca 4 timmar. Det övernaturliga i Stallo blandas på ett suveränt sätt med det naturliga och historien rullar på från en saga till en klassisk thriller. Den är väl värd att slösa bort några timmar på. Jag behöver väl inte säga att den är välskriven…

Jag har läst mer och jag läser just nu. Men återkommer snart med Krig del 2. I den ingår bland annat Affeland av Wilhelm Agrell. Sen är det dags att sammanställa årets höjdpunkter. 

Till top