Lite övernaturligt på sportlovet?

Allmänt / Permalink / 0

Amanda Hellberg är en svensk författare som bor i England. Hon har gett ut ett flertal böcker, både vuxenlitteratur och barnlitteratur. Hon arbetar även som illustratör. Det som gjort att jag uppmärksammat henne och uppskattar hennes litteratur är romanerna om Maja Grå.

Den första heter Styggelsen och den har jag inte läst. Den finns inte på bibliotek som e-bok. Det gör däremot Döden på en blek häst, Tistelblomman och Snögloben. Jag tror att man utan problem kan börja med Döden på en blek häst. Det går utmärkt att lära känna Maja Grå via denna roman.

Jag har för mig att jag hittade Amanda Hellberg via en novellsamling med skräcknoveller. Jag googlade och hittade henne på eboksbiblioteket, lånade boken Döden på en blek häst. Sen var jag ganska fast.
Detta är ett slags skräckdeckare. Det finns ett övernaturligt inslag. Maja Grå kommer till Oxford för att påbörja en illustratörsutbildning. Det är en utbildning som är mycket svår att komma in på och hon är ganska fundersam över hur hon kom in. Hon tvivlar på sin talang. I samma veva som hon ska påbörja sin utbildning har hon fått klart för sig att hennes mamma mördats i Brighton. En mamma som tidigt lämnade familjen och försvann. Maja har växt upp i Västergötland med sin pappa som även han dött. Det visar sig att mamman varit prostituerad och kontakten Maja får med polisen som utreder mordet leder så klart till vidare kontakter.

På studenthemmet hon ska bo har det såklart hänt något ett antal år tidigare och så är historien igång.
Såklart träffar hon Jack, en oerhört talangfull, dryg konstnärsstudent och såklart blir de kära. Det är underbara miljöbeskrivningar, jag ser det ruffiga studenthemmet framför mig, känner lukterna, kan ta på ångesten som Maja Grå utstrålar då hon ska prestera under studierna.

Ni som läst så här långt har förstått att jag gillar Amanda Hellbergs böcker. Hon driver även en blogg, allaharenbok.blogspot.se. Tistelblomman är den direkta fortsättningen och Snögloben kommer sen. Även de har övernaturliga inslag parat med en deckarintrig. Maja Grå får ett uppdrag hos polisen. Hennes övernaturliga krafter ska användas i en slags specialenhet. Det låter dumt, det låter konstruerat nr jag skriver det här men det blir bra.
Döden på en blek häst är, tycker jag, bäst.. De andra är inte dumma de heller men man måste gilla den här sortens böcker. Jag gör det, hoppas jag kan sprida Amanda Hellbergs författarskap lite.

En annan Lars W...

Allmänt / Permalink / 0

En annan Lars W...

De av er som har läst min blogg märker att det varit övervikt åt en viss Lars Wilderäng och hans böcker. Jag ska inte sticka under stol med att jag gillar de romaner han skrivit och gärna gör vad jag kan för att lyfta fram dem. Men, nu ska vi titta på en annan Lars, nämligen Widding.

En kort titt på Wikipedia visar att det är en enorm produktion Widding har bakom sig men jag kommer att koncentrera mig på åtta titlar. Det är fyra romaner i den så kallade Sorundasviten och fyra romaner i Karolinersviten.

Samma artikel på Wikipedia som jag tidigare hänvisat till gör att jag upptäcker att Sorundasviten gavs ut först. Jag har hela tiden varit säker på att det var Karolinersviten som var början på historien. Det är alltså två sviter av vardera fyra romaner som indirekt hänger ihop. Dels genom att en person finns med i båda sviterna men även genom att det utspelar sig i samma trakt, Sorunda, som ligger sydost Södertälje och nordväst Nynäshamn.

Karolinersviten börjar med romanen En tid för hjältar. I den kommer officeren Pilfelt till det lilla samhället Sorunda för att se till att rusthållarna sätter upp fyra nya soldater till häst. Det var på den tiden då fyra bönder bildade ett rusthåll och hade ansvaret att sätta upp en soldat, klä denna och se till att det fanns en häst. Den eventuella hustrun till soldaten skulle få hjälp i soldattorpet. Det är alltså inte någon populär verksamhet som Pilfelt sysslar med.

I samhället ligger den snart etthundraårige kyrkoherden för döden och människorna i byn pratar mycket om huruvida kyrkoherden ska bli etthundra eller inte. En ung föräldralös skjutspojke på värdshuset ordnar en vadslagning som resulterar i att han måste lämna byn då han förlorar. Kyrkoherden blir inte etthundra år. När Pilfelt med sina fyra nya soldater lämnar byn har han även med sig skjutspojken, nu med soldatnamnet Wild och Yr som kalfaktor.

Detta är inledningen på Karolinersviten. Wild och Yr visar sig vara en företagsam ung man som snabbt tjänar sig upp i graderna och blir även officer, så småningom adlad. Det är historien om Karl XII och hans krig som är central i berättelsen. Det slutar med kungens död utanför Halden i Norge. Men det är även en historia om livet och människorna i Sorundatrakten.

Anledningen till att jag alltid trott att den så kallade Sorundasviten som utspelar sig i samma trakt i slutet av sjuttonhundratalet och början av artonhundratalet är den senare är att denna börja med att just Wild och Yr dör. Han blir mer än etthundra år gammal och dör med vetskapen om att han blev äldre än den gamla kyrkoherden. I Sorundasviten, som alltså skrevs först, handlar det mycket om en annan officer, Pistolekors. Läsaren får följa honom och hans liv under några år i början av artonhundratalet och de sista krigen som svenskar deltar i.

Det här är åtta böcker som jag läst om flera gånger. Jag är svag för den historiska biten och jag gillar de människoporträtt som återkommer i Widdings böcker. Han gör även en helt, i alla fall numera, politiskt korrekt twist då han i båda böckerna har med självständiga och fria kvinnor.

Det här är levande romaner med människor i fokus. De båda centrala ”hjältarna”, officerarna Pilfelt och Pistolekors, har en del gemensamma drag men är på något sätt sympatiska figurer som håller på att åldras och levt hela sina liv i princip i krig.

Det här är böcker som är värda att läsa. Widding är död sedan 1994 och jag skriver det här för att slå ett slag för vad jag anser är klassiker inom svensk litteratur. Om du funderar på att bara läsa en av dessa sviter, då skulle jag rekommendera Sorundasviten. Hur lätt eller svårt det är att få tag på dessa romaner idag, det vet jag inte. Jag har inte kollat. Kanske finns de som e-böcker, kanske är det svårt att hitta dem. Sök hemma hos någon äldre släkting som har mycket romaner i hyllorna. Annars har biblioteken säkert upplagor.

Karolinersviten: En tid för hjältar, En tid för vreden, De fyra ryttarnas tid och Den siste Karolinen.

Sorundasviten: På ryttmästarns tid, Majors avsked, 1812 och Svanesång.

Jag tycker att man ska läsa Karolinersviten först. Men det går alldeles utmärkt att göra tvärt om.

Undergången är nära...

Allmänt / Permalink / 0

Jag fyller år tjugoförsta december. 2012 var det meningen att jorden skulle gå under på min födelsedag. Det blev inte så. Jag fick fylla år även de följande åren. Vi får se hur det blir 2015…

 Det finns en hel del litteratur som handlar om undergången. Jag ska ärligt säga att jag inte har läst jättemycket på den fronten men Metro 2033-Den sista tillflykten är en roman i den genren som jag verkligen uppskattar. Det är Dimitri Gluchovskij som har skrivit den. Det är en berättelse som utspelar sig tjugo år efter att det slutliga kärnvapenkriget som ödelagt världen. I Moskvas tunnelbana lever ett antal människor. Det är där som handlingen utspelar sig. På ovansidan lever muterade varelser. Nere i underjorden finns ett samhälle med små egna världar på de olika stationerna. Där lever den unge mannen Artiom, det är honom som berättelsen handlar om. Artiom ger sig ut på en vandring i det samhälle som tunnelbanan har blivit. Här börjar äventyret…

 Detta är en riktigt bra roman. Jag har läst om den ett par gånger och hittar nya delar, nya upplevelser, nya karaktärer varje gång. Jag tycker att Gluchovskij fångar hela jorden i en mikrovärld nere i tunnelbanan och det slutar även med att människan åter lyckas upprepa sina misstag. En rolig grej med det här är att författaren bjöd in andra att skriva romaner på samma tema.

 Jag sitter och letar i minnet och biblioteket hemma för att se vad jag har i den här genren men det är inte mycket. Det här med undergången, judgement day, det har inte varit min litteratur.

 Jag har fått tips om några stycken, bland annat en roman som heter Lucifers hammer men denna har jag fortfarande på min skaläsalista. Jag har inte lyckats med att få till den än men det lär vara en klassiker i sammanhanget. Det är Larry Niven och Jerry Pournelle som har skrivit den.

Handlingen är, enligt Wikipedia, den att en komet närmar sig jorden. När den passerar jorden på mycket nära håll bryts den i bitar och med ett förödande resultat slår flera mindre delar av kometen ner på jordytan. En av följderna blir att ett kärnvapenkrig utlöses. Det är i efterverkningarna av detta som romanen sedan utspelar sig. Den låter bra och jag kommer att ta mig an den. Men, jag har bara hittat den på engelska och just nu så håller jag på med just enbart engelsk litteratur på den kurs jag läser i mitt mastersprogram. Jag väntar lite med Lucifers hammer.

 Under rubriken lokalproducerad litteratur finns ännu en roman som jag har på min lista, Enklaven av Mattias Engström. Mattias är från, eller bor i, oklart vilket, Linköping och även denna roman har jag lagt på min lista av de böcker som jag ska läsa.
Här är det miljöförstöring och ekonomisk kollaps i framtiden som ligger bakom civilisationens undergång. Några människor får ett uppdrag och det är kanske kring detta som historien kretsar. Jag vet inte riktigt, men jag är nyfiken efter att ha läst om Enklaven.

 Jag har alltså inte läst mycket om det här med undergången men jag har blivit intresserad. Varför då? Det är förstås förra årets bok av Lars Wilderäng, Stjärnklart. En roman som handlar om när all elektronik i världen slås ut och inte kan repareras. Ett slags virus, som får namnet nanomiter sprids med människorna och slår ut elektroniken. Nanomiterna tvingar människan ett par hundra år bak i tiden, utan alla de kunskaper som den tidiga artonhundratalsmänniskan hade. Wilderäng har lovat tre delar. När jag nästan kommit till slutet på Stjärnklart så var jag lite skeptisk till hur han tänkte sig tre delar om ett Sverige idag som fungerar som landet för kanske tvåhundra år sen. Jag tänkte att det skulle bli en aning tjatigt men så gör Wilderäng en intressant twist i slutet och det kommer att bli mycket spännande att läsa fortsättningen, Stjärnfall.

 Jag satte Stjärnklart som förra årets bästa läsupplevelse och det är såklart det som gjort att jag utvecklat det här intresset för undergången. Någonstans har säkert Wilderäng hämtat sin inspiration och det gör att det blir intressant att utveckla den här litteraturen. Dock har jag inte kommit till Zombieapokalypsen…

 Min egen roman är för övrigt klar… Den ska snart ges ut. Det lutar åt att namnet blir Hotel Lima.

 

 

Till top